Drömmar.
I slutet av den sista drömmen innan jag vaknade:
Jag drömde att jag var i en dröm och att jag tänkte på hur jag skulle beskriva den.
Jag låg som brevid en säng, på en madrass. Det rullade ner någon från sängen som skulle va nån jag kände, men då jag kollade så var det ett barn. Ett dött barn med riktigt djupa mörka (öppna) ögon. Vacker på något sätt. Men, när jag skulle resa mig upp, stödde mig på armarna, så tog barnet tag i mina armar och det såg mer ut som flickan från The Grudge. Armarna var fasthållna och jag såg inget för allt hår (mitt eller hennes) och jag kände mig kvävd. Allt jag ville var att vakna upp ur drömmen. Jag försökte skrika, försökte få bort håret och se ljus, försökte ÖPPNA ögonen.. Till slut lyckades jag. Jag "vaknade" då upp i mitt gamla rum i Stockholm, men det var som att jag va i Linköping ändå, och jag skulle gå till datorn. Den var inte där så jag tänkte "Fan, jag glömde den i Stockholm". Sen kollade jag på den tomma väggen bakom där datorn brukade stå. En kvadratmeter (ca) av den var helt täckt av tusen små antingen blomflugor eller myror. När jag gick nära var det som att de grupperade sig till fläckar istället för ett stort fält. Jag gick och hämtade flugsmällan och såg att det var likadant på en annan vägg. Jag började slå fläckarna fyllda med flugor. Gick fram och tillbaka mellan de två väggarna och slog tills jag inte såg någon rörelse längre. Alla var döda.
Där vaknade jag på riktigt.
Det där tänker jag inte ens försöka att tyda...
Du beskriver drömmarna bra - kanske du borde bli författare ändå.
Rent allmänt kan jag bara ge rådet att styra upp tillvaron ordentligt, skaffa rutiner.
Prio ett är faktiskt sömnen. Sömnbrist är ett växande samhällsproblem och kan vara en av orsakerna till ökat våld.
Prio två blir regelbundna måltider tre gånger om dagen på bestämda tider. Viktigare än vad många inser.
Prio tre blir rutiner för studier.
Och fyra minskat alkoholintag, även om man själv inte tycker att det är så mycket. Men OM det är så att man ser fram emot nästa fest och att då alkoholen är en viktig del i det hela - då är det dags att tänka till. Nu tror jag ju inte att det är något problem i ditt fall, utan nämner det mest för fullständighetens skull.
Och allt det här vet du ju redan...
Alltså, vad jag menar är att genom att styra upp livet med rutiner så kommer ändå allt att hamna på rätt köl även om det tippat kraftigt emellanåt. Medan rutinerna drar livet vidare och får allt att funka, så finns plats för bearbetning av det där som vill få skutan att kantra. Viktiga saker kan man surra fast ordentligt i tillvaron och annat, onödig barlast, kan skickas överbord till glömskans djup.
